Vi bodde ihop och spelade in en skiva tillsammans. Vi gjorde rytmisk musik utan rytmer och pop utan refränger. Vi delade garderober och lånade allt av varandra hela tiden. Det var för det mesta en helt oromantisk tillvaro.
Vi strukturerade improvisationer och melodier rann i små tänkta bäckar. Vi såg allt i detalj. Det var vår och blev varmare utomhus men vattenpölarna frös fortfarande till is. Vi tog en genväg hem, trampade igenom båda två och blev blöta upp till knäna. Då pratade vi om hur annorlunda det var när man gjorde samma sak bara för några år sedan. Vi pratade sönder saker, tystnade och det kändes som om vi hade misslyckats fast vi kunde inte säga med vad. Vi kom hem igen och fortsatte spela. Allt bara pågick.
Det var ett tillstånd mer än något annat.
En bild på någon som döps och dränks på en och samma gång. Vi hade så många bilder som var idéer och de flöt genom låtarna och vi pratade om dem hela tiden. Tillvaron kändes helt dubbelexponerad.
Hörs snart igen.
– Norra Kust.